fatta jobbig känsla jag har nu. jag känner för att skriva, skriva, skriva ett superlångt inlägg om de mest intresanta saker. jag känner för att göra saker med mina händer, känna, pressa och ta i allt jag har på ett kreativt sätt...

och samtidigt som jag skrive det här får jag en flashback till ett inlägg jag skrev för ett bra tag sen där jag had den här overväldigande lusten att kreativt skapa någonting. det gick över. det kommer troligen detta också göra men det är jobbigt att känna att man har en enorm kraft och vilja inom sig som desperat försöker hitta en väg ut genom min, genom min kropp, men denna vilja vet inte vad den vill och jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska göra och hur jag ska tänka för att få utlopp för den kreativitet som flödar genom mina ådror.

det är upprikigt sagt frustrerande och får mig att känna mig banal inför mitt inre och min kropps totala oförmåga att komunicera och saknar helt uppenbart någonting som får saker att gå ihop. och mitt i allt finns mitt jag som står och tittar på, handlingsförlamad och endast förmögen att titta på och vänta ut det, som jag vet kommer gå över.

men det känns att kasta bort en möjlighet till at skapa nånting riktigt bra att min kropp saknar den komunikationen med mitt inre. men samtdigt om jag nu har kreativitet inom mig, vaför visar den sig bara i stora klumpar en gång i kvartalet? varför kan den inte komma i lagom dosar så jag kan kontrollera den mängd, för just nu står jag som sagt utan möjlighet att göra nånting av det jag känner. bortkastad kreatvitvet är ett bortkastat konsverk. jag säge inte att jag hade kunnat skapa en motsvarade mona-lisa under de här "attackerna" jag säger bara att jag kanske hade kunnat skapa nånting av mindre betydelse för världen, men av någon sorts betydelse för mig.

fan asså, nu måste jag verkligen ge mig... jag återgår till Sex and the city... har typ missat hela -.-'

med kärlek vänner♥