En timme och 25 minuter kvar i kiosken innan det bär åt hemåt. Skönt! Och sen blir det uteritt med sara och bea :) kalas! Så nu sitter jag mest i ett hörn, tittar på när lägerdeltagarna rider fram och lyssnar på anna begendahl. Och förutom att det i min hals fortfarande inte har försvunnit så har jag det jäkligt bra. Med kärlek vänner. Jag önskar er all lycka