jag saknar att rida Lützen. den i stort sett perfekta hästen som jag red under mitt första år i storhäst specialen...
okej, det där lät jättesentimentalt. det var inte riktigt så det var tänkt.

det är bara det att jag saknar att rida honom för jag fick alltid så himla bra känsla när jag red honom, som om allting faktiskt var möjligt. Han kunde, det var bara jag som behövde lära mig hur jag skulle göra för att få det att funka. och härligt nog kändes inte det som en alldeles omöjlig uppgift.

och det saknar jag, för just nu känns det mest som att jag verkligen inte har på en hästrygg att göra... och det gör att man lätt tappar motivationen att rida, men jag älskar ju det så jag vill ju liksom inte det....




och med dessa bilderna, vill jag bara påpeka att jag faktiskt är helt och fullt medveten om min lätt överdriva eftergift på hinderna :P

puss<3