ae.
Egentligen har jag supermycket att skriva om. jättemycket saker jag vill dela med mig av. Jag har också mycket andra saker jag borde göra, borde säga och borde spendera tid på. Men det går liksom inte. mitt sinne är förlamat. jag kan inte tänka, kan inte inse någonting. allt är bara stopp. jag är bara trött, vill sova och inte vakna för än vinden vänt...
ingenting är roligt, inte i längden. bara kortvaraiga stunder av glädje, men känslan är i efterhand omöjlig att återskapa. Den enda insikt som min hjärna lyckas ta in är den om människans, min egen meningslöshet. jag kommer aldrig göra något som kommer ha betydelse för framtiden, jag har heller ingen ambition att göra det, ingen ambition att göra något som kommer göra skillnad i de viktiga sakerna. Allt jag kommer ägna mig åt under mitt liv kommer bara banalt för framtiden så vad spelar jag för roll?
lyssnar på musik, på hög volym. det brukar ge mig hoppet tillbaka, men inte ens Celine Dions djupa, otroligt vacka sånger kan bryta min meningslöshet. jag är trött på min egen röst, alla andras röster och hela min omgivning... men samtidigt vill jag inte flytta, vill inte åka på semester. för om jag åker bort kommer jag bara vilja vara hemma och om jag stannar hemma kommer jag bara vilja vara borta, så jag gör som jag alltid gör and takes the easy way out... Det kanske inte gynnar mig men det hjälper mig för tillfället, så jag slipper längta någonstans just nu. och det är skönt. att inte behöva fokusera så väldigt mycket på det som ska hända. jag villbara vara i det som redan har hänt. Det ärsom en trygghetszon där allt redan står klart, när jag redan har facit i hand och även om det inte är positivt så har jag i alla fall hunnit vänja mig vid tanken.
jag måste sluta med det här. Det är inte bra för mig. jag borde gå ut och göra saker, men det regnar och jag kommer bara frysa så himla mycket och kommer bli blöt... och dessutom vet jag inte vad jag vill göra. jag känner inte ens för att rida, men jag känner för att springa, men jag orkar inte. jag borde motionera med i övrigt. det borde alla...
ingenting är roligt, inte i längden. bara kortvaraiga stunder av glädje, men känslan är i efterhand omöjlig att återskapa. Den enda insikt som min hjärna lyckas ta in är den om människans, min egen meningslöshet. jag kommer aldrig göra något som kommer ha betydelse för framtiden, jag har heller ingen ambition att göra det, ingen ambition att göra något som kommer göra skillnad i de viktiga sakerna. Allt jag kommer ägna mig åt under mitt liv kommer bara banalt för framtiden så vad spelar jag för roll?
lyssnar på musik, på hög volym. det brukar ge mig hoppet tillbaka, men inte ens Celine Dions djupa, otroligt vacka sånger kan bryta min meningslöshet. jag är trött på min egen röst, alla andras röster och hela min omgivning... men samtidigt vill jag inte flytta, vill inte åka på semester. för om jag åker bort kommer jag bara vilja vara hemma och om jag stannar hemma kommer jag bara vilja vara borta, så jag gör som jag alltid gör and takes the easy way out... Det kanske inte gynnar mig men det hjälper mig för tillfället, så jag slipper längta någonstans just nu. och det är skönt. att inte behöva fokusera så väldigt mycket på det som ska hända. jag villbara vara i det som redan har hänt. Det ärsom en trygghetszon där allt redan står klart, när jag redan har facit i hand och även om det inte är positivt så har jag i alla fall hunnit vänja mig vid tanken.
jag måste sluta med det här. Det är inte bra för mig. jag borde gå ut och göra saker, men det regnar och jag kommer bara frysa så himla mycket och kommer bli blöt... och dessutom vet jag inte vad jag vill göra. jag känner inte ens för att rida, men jag känner för att springa, men jag orkar inte. jag borde motionera med i övrigt. det borde alla...
Kommentarer
Trackback
