Ända sen förra inlägget har jag bara suttit på mitt rum och varit otroligt asocial! var uppe en stund och kollade på tv, men satt själv. har nog knappt sagt ett ord till någon de närmsta timmarna.

de andra var uppe och tittade på film tillsammans med några andra nv tjejer, men jag kände inte riktigt för att hänga på. har varit så otroligt mycket socialt de senaste dagarna, och även om alla här är supertrevliga, så orkar jag inte vara social 5 dagar i sträck. och imorgon åker vi ju till Vantalängan och umgås ännu intensivare så jag kör en detox nu för att köra järnet rent socialt imorgon.

För i grund och botten tror jag inte att jag är en väldigt social människa. Det är klart jag gillar sällskap och att prata, men hur skönt är det inte att umgås med sig själv och på något sätt stänga ute världen omkring sig? dessutom, är jag ensam för länge, börjar jag diskutera med mig själv, högt, och det duger ofta nog. Det är skönt på ett sätt men jobbigt på många andra... Fast jag tror att jag kommer vänja mig vid att alltid ha människor omkring mig, att jag inte längre kommer vara "ensam hemma" lika ofta, eftersom att jag bor ihop med en från min klass så har vi ju samma schema och är alltså hemma samtidigt. jag vänjer mig nog, men det tar nog en stund.

Dessutom missade jag kvällsfikat idag, så nu är jag hungrig :( haha! jaja. Får väl äta rejält med frukost imorgon :D
med kärlek vänner♥