obehagligt...

sjukt obehagligt när jag cyklade till stallet med Olea & Linnéa i eftermiddags...
när vi kom till trafikljusen så var det en blå bil som tutade på oss, men det händer rätt ofta. man vinkar tillbaka, och ler lite glatt, bara. men vid andra övergångsstället som leder till en typ allé för cyklar, så stod samma bil som tutat på oss där inne. som hade typ backat in där. och vi kände bara; oh no! och cyklade så fort vi kunde förbi. men han i den blå bilen fortsatte följa efter oss längs hela depågatan och vi kanske varannan infart körde han in, vände och sedan stod han och väntade på att vi skulle komma förbi och undrade "Om vi inte kunde stanna och snacka lite".

det läskigaste, förutom då att han följde efter oss, var att han såg ut precis så som man tror att dom ska se ut! sneda tänder, otvättat hår och en rostig, tvåfärgad bil. eller som Olea beskrev det; En sån man hade kunnat se i BECK.

när vi kom till stallet sen vågade vi inte ställa cyklarna på frmasidan där han ahde kunnat se oss och superlätt kunnat parkera bilen precis framför cykelstället, så vi körde in på baksidan... och ringde min pappa.

usch usch! inte alls roligt. så om nån ser en rostig ganska gammal Volvo som är tvåfärgad i blått, mörkare på taket tror jag, och som inte har någon reg-skylt bak nån stans i Helsingborg, kör fort som fan!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0